Snorfri

Äntligen har förkylningen flugit sin väg och näsan känns ren och fin. Solsken, 8 grader varmt årets första runda utan mössa och vantar. Efter en dryg vecka utan löpträning kändes det ohyggligt skönt att få ge sig i väg på en liten lagom 5,4 km runda.
Den försvunna förkylningen gjorde att början kändes ovanligt seg och jobbig. Hittade inte in i någon bra rytm vilket gjorde att jag nog sprang lite för fort. Enligt mitt tycke är det dock skönt att pressa sig lite, flytta fram gränsen ett snäpp. Springa lite längre, lite fortare. Förutom att må bättre i kroppen och knoppen är det ju en av drivkrafterna varför man springer och varför det är så jäkla roligt med löpning...

Sträcka: 5,4 km
Tid: 31 min
Musik i Ipod: Indochine "Au Zénith"

Snoret droppar!

Nu skall man inte gnälla, det finns de som har det värre. Men fasen vad det är tåkigt att inte kunna ge sig ut på en sväng bara för en lite förkylnning. Det drar i benen och jag riktigt hör hur löparskorna ligger i hallen och ropar. Jag kan bara kallt konstatera att jag har blivit drogberoende och drogen heter löpning. Jag vill känna pulsen öka och endorfinorna forsa runt i min kropp.
Jag vill känna det nu, ruset! ABSTINENS!

Äggjogg

Påskdagen bjöd på ett mycket inbjudande och soligt vårvinterväder, som gjort för en längre tur i löpspåret.
Jag gav mig ut lite trött av all påskmat som inmundigats under påsken. Denna gången hade jag mätt upp min runda i förväg
och tänkte att det må bära eller brista. Solen sken och benen var något sega (som vanligt) de första kilometrarna.
Efter att kroppen blivit lite varm kändes det mycket bättre. Ett lätt snöfall mötte mig när jag kommit en bit på vägen.
Trots att jag lagt på ett par km sedan min förra runda kändes det lätt ända in i mål, vilket visar att jag höll ett lagom tempo
på min första 7,4:a. Så här dagen efter är benen lite träningssega och en slumrande förkylning har brutit ut.....f-n också!

Sträcka: 7,4 km
Tid: 47 min
Musik i Ipod: Depeche Mode "The best of Depeche Mode vol 1"

Längdbesvikelse

Det här är en historia om en löpning som jag utförde i tisdags 18/3, lite sent bloggat alltså. Efter måndagens enorma snöfall, i mitten av mars, kändes det hopplöst att ge sig i väg. Men när jag kom hem på kvällen hade både snösvängen och solen gjort ett enastående jobb. Gatorna var rena som om det vore den bästa sommardag. Tanken var att jag skulle öka min löpsträcka till 6 eller 7 km om benen höll. Jag gav mig ut på en ny tänkt runda (ej uppmätt) och sprang och sprang....och sprang och så sprang jag lite till för att det kändes så bra. När jag så kom hem och mätte upp min lilla löpsväg visade det sig till min stora besvikelse att jag bara hade sprungit 5,4 km. Ett misstag att lära sig av, MÄT UPP INNAN!!!!
Det var dock en skön löprunda, och jag fick se lite nya kvarter.

Sträcka: 5,4 km
Tid: 34 min
Musik i Ipod: Pink Floyd, "Pulse"

Knott = protein

Nu har man avverkat sin andra halvmil i ett helt underbart "vårväder", solsken, 11 grader varmt, perfekta förhållanden.
Jag kände lite, lite stelhet i höger lårmuskel, förmodligen något som hänger kvar sedan förra halvmilen. Jag kan konstatera
att konditionen finns där, det är benen som måste vänja sig vid att springa längre sträckor i lugnare tempo. Den sista kilometern i dag kändes klart bäst. Funderade ett tag på att springa ytterligare en bit, men, jag får väl skynda långsamt annars skäller coachen...

Jag reflekterade över att så lite folk var ute och rörde på sig i det vackra vädret denna lördags eftermiddag. Det var bara
Knotten som hade vaknat och värmde sig i solen. Nu tycker jag att man har gjort sig förtjänt av lite flytande kolhydrater...
Protein har jag redan fått då jag lyckades svälja de stackars Knotten som helt oskyldiga råkade komma i min väg.
Dillchips + dippa = Melodifestival, HEJA SIBEL!

Sträcka: 5,3 km
Tid: 31 min
Musik i Ipod: Pink Floyd "Pulse"

Benslag

Insidan på mitt vänsterknä protesterar lite mot tisdagens lätta pass. Förmodligen fick benen vad de tålde när jag sprang min första halvmil. Det är samma ställe som jag hade problem med i höstas, även om det känns mycket mindre. Jag har väl fått en släng av "benslag", något min dotter brukar säga när hon har växtvärk i benen. Det finns dock en lysande medicin mot denna åkomma, receptet är enligt följande: Tag ett litet glas Ramlösa eller annat bubbelvatten (smak efter behag), tillsätt en halv sockerbit och studera bubblorna som uppstår, drick hastigt i stora klunkar och vips så har benslaget försvunnit. Inga biverkningar har påvisats.

För min egen del tror jag att några dagars vila samt lite välgörande salva på det ömmande stället gör susen.

Karatejogg

Efter att jag lämnat sonen på tisdagens karateträning gav jag mig ut på en liten och försiktig runda.
Kände fortfarande av lite träningsvärk och stelhet i benen efter söndagens "urladdning".
Första kilometern var jag ordentligt stel i musklerna men efterhand som värmen spred sig i kroppen gick det bättre.
Avslutningen kändes ganska behaglig och efter en ordentlig stretching har träningsvärken nästan försvunnit.

Sträcka: 3 km
Tid: 18 min
Musik i Ipod: Bo Kaspers orkester

Vilken ångest jag fick efter strechingen, min Ipod hängde sig. Som tur är hittade jag lösningen på Apple.se.
Tack Steve......

Halvmilen!!!!

Äntligen! Att man kan känna sig så lycklig efter ett löppass, vilken känsla.
Efter att ha fått lite goda råd och coachning gav jag mig med viss tvekan ut på min nya runda. Målet var att försöka springa 4,5 km i mer moderat tempo, 6 min/km. Ett lätt skånskt vårvinterregn föll över min första stela kilometer. En kilometer som kan betecknas som haltande innan benen hade vant sig vid det lägre tempot och de kortare stegen. Efter ett tag kändes löpningen extremt bra, vid 3 km fanns inte någon trötthet, jag kände mig bara gott uppvärmd. Vid 4 var jag förvånad över hur pigg jag kände mig, när jag så närmade mig 4,5 km tänkte jag att jag fortsätter runt nästa kvarter också. Vid hemkomsten visade det sig att jag hade sprungit 5,3 km. HALVMILEN ÄR AVKLARAD!! Något jag inte trodde var möjligt för bara en vecka sedan, att gå från 3 km till 5,3 bara genom att springa ca 1,15min/km långsammare och dessutom känna sig så pigg att det fanns ytterligare ett par km kvar i benen. Jag får tacka Benet för de goda råden, nu känns inte milen till sommaren långt borta.
Vilken lycka!

Sträcka: 5,3 km
Tid: 32 min
Musik i Ipod: Nisse Landgren Funk Unit, Funky ABBA

Tips från coachen!

Tisdagskvällens löpning bjöd på en mycket skön runda i lagom temperatur och torrt underlag. Sprang 3 km i ca 5min/km
tempo. Efteråt kändes det som om jag hade kunnat löpa ytterligare någon km vilket är ett bra kvitto på att träningen ger resultat.
Min runda går förbi Hässleholms nyanlagda friidrottsanläggning med nya fina löpbanor. Det gör mig lite deprimerad att det alltid är låst och bommat på Göingevallen. Det hade varit väldigt roligt att få möjlighet att springa några rundor där. Det är synd och skam att kommunens anläggningar skall vara stängda för allmänheten. Jag har hittat ett hål i staketet men kan man vara så fräck...
Pratade med Thomas, min "coach", och han fick mig att inse att jag springer i ett alldeles för högt tempo. Istället för att springa ca 4,45 min/km skall jag springa i ett tempo om ca 6 min/km. Där har vi nog förklaringen till att jag har tyckt att min ökning av löpsträcka har varit lite seg. Ett enligt coachen typiskt nybörjarfel. Räknar jag lite på det så stämmer det, (Om jag räknar rätt)
enligt iform.se och deras löpprogram skall en 5 km runda ta 30 min och det är 6 min/km. Jag gick genast in på iform.se och ritade upp en ny, lite längre runda på 4,6 km som jag skall testa vid nästa löptillfälle. Ett nytt hopp om att klara milen till sommaren....!?

Nu är det dags....

Nu tänkte jag ta mig i kragen och skapa en liten träningsdagbok över min löpträning.
Det har uttalats vissa önskemål om detta. Till saken, jag är en relativ nybörjare när det gäller löpning.
Jag har tidigare verkligen hatat och tyckt illa om att springa. Tanken var att jag skulle ge löpningen en chans
redan hösten 2006 då jag investerade i löparskor och för ändamålet lämpliga plagg. Under en oförsiktig renovering
av min sons rum lyckades jag med konststycket att trampa på en spik som (Känsliga personer bör hoppa över detta partiet)
penetrerade både sko och fot för att fastna i något litet ben inne i foten. Det var inte skönt....
Som en följd av detta var jag justerad i drygt ett halvår och av min löpning blev intet.

Hösten 2007 fick jag ett tips om ett löpprogram på iform.se från min gode vän Thomas som också
är en stor inspirationskälla och coach i min löpning. (Ni kan se hans blogg på :benets.blogspot).
Efter att ha följt detta träningsprogram i ett antal månader nu kan jag från totalt otränad soffpotatis springa drygt
3 km utan problem i skapligt tempo ca 4:45/km. Målet är att inom snar framtid klara halvmilen. Mitt stora mål var att
klara av att springa en mil sommaren 2008, vi får väl se kanske blir det till hösten istället allt beroende på sjukdomsuppehåll eller skador.

I kväll skall jag ge mig ut på ännu ett pass, återkommer om detta.

Simma lugnt!