Efter en veckas återhämtning efter äventyret i medelhavet var det hög tid att springa lite hemma.
Ja, återhämtning och återhämtning, snarare tidsbrist.
Regnet vill inte sluta falla denna måndagseftermiddag. Det går lika bra att springa i regn så jag gav mig ut ändå.
Det finns ju som bekant inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Kände efter lite under löpningen innan jag bestämde mig för hur långt jag skulle springa. Vilken fantastisk känsla som infann sig,
runners high, benen gick av sig själv, andningen bara flöt och allt i takt med lite reggae i lurarna.
Avverkade min 7,4 km runda utan att bli trött och på ny rekordtid. Om jag skall tacka regnet eller Bob Marley kan jag inte svara på, men det var den bästa löpningen jag har upplevt. EUFORI!!
Dyngblöt men lycklig längtade jag redan till nästa runda.
Sträcka: 7,4 km
Tid: 40 min
Puls: 165 bpm
Musik i iPod: Bob Marley and the Wailers, "Babylon by bus"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är så det tåras i ögonen! :-) Du har fått en riktig löparuppenbarelse. Så gott att läsa!
Jag antar att du redan längtar ut till nästa pass, eller?
Ja, det gör du ju.. för det skrev du ju. Hm, dags att skaffa hjälpögon, Benet?
Jag röstar på Bob Marley, men visst är det uppfriskande med regn.
Men det riktiga svaret är nog ändå en viss fotografs taktfasta träning som gett resultat.
Skicka en kommentar